”Hur har du det med mamma och pappa?”, frågar psykologen. ”Jag har själv en dotter på femton år” ”Vi vet. Men eftersom du är psykiskt sjuk har vi tagit från henne från dig” ”Varför det?” ”Därför att vi här inom psykiatrin anser att föräldrarskap kan vara skadligt för din sjukdomsbild.” ”Men ni kan väl inte få mig att strunta i min dotter?” ”Vi har inga bevis på att du har en dotter” ”Men låt han tro att han har en dotter”, säger den andra psykiatrikern, ”om det nu är så viktigt för honom” ”Vad ska ni göra då?” ”Ge dig en spruta som gör att det känns mindre viktigt om du har en dotter eller inte”Dagen efter är jag och handlar på Ica. ”Där går det där jävla svinet som struntar i sin dotter” ”Ja, han är som katolikerna, som bryr sig om sin mamma men inte om sina barn” ”Hans mamma gör säkert allt för honom. Viker hans tvätt” ”Ja, det har man ju läst i den där boken om honom” ”Ja, fast vi har ju inga bevis att boken handlar om just honom”Hos polisen. ”Vi har hört att du gapat och skrikit” ”Ja, men det beror på att jag blivit sexuellt utnyttjad” ”Vi har inga bevis på att du blivit sexuellt utnyttjad. Mer troligt att du själv gjort det” ”Varför det?” ”Därför att den utpekade har tydliga bevis på att han har barn, vilket gör det extra jobbigt för hans anhöriga. Eftersom du inte har några barn spelar det ingen roll”Pratar dagen efter med en professor. ”Jag kan förstå att det känns jobbigt för sexualförbrytarens barn” ”Men jag tycker det är fruktansvärt” ”När skedde det?” ”I förra veckan” ”Ja men då är det här redan historia och berör inte dig längre” ”Hur menar du då?” ”Jo, tiden läker alla sår. Har man t.ex. blivit sexuellt utnyttjad som barn så är det så längesedan så då är det lite grann som att man haft vattenkoppor”.

-Karl Hygge