Som läkaren sade att folk lagt högerextrema blad i min brevlåda: "Menar du då att det riktad då helt specifikt mot DIG?". Hatbrott kan tydligen beteendebedömas i den här stan.

 H jobbar som läkare på ett sjukhus. Hans mamma och pappa bor någon annanstans. Varje gång H hör att en patient råkat ut för ett brott agerar H affekt och spärrar in patienten och höjer till maxdos. H behöver någon kommunal vägledning att utföra sitt arbete utan att agera affekt.

 Tillräckligt frisk för nattjobb på Tidningstjänst. För sjuk för att ha en åsikt.

 Svenska myndigheter kanske behöver en ny navigator: En psyksjuknavigator. Som man alltid inför sitt eget intresse kan bedöma arbetsförmåga, lön, sömn och yttrandefrihet utifrån vad sitt eget intresse, faller för tillfället om patienten är frisk eller sjuk.

 Min morsa brukade tala om för mig som barn att anledningen att jag tyckte skolmaten var äcklig, var för att jag var bortskämd med god mat hemma och de andra barnen var antagligen inte så bortskämda med maten som jag var. Hon brukade säga att allting var värre när hon växte upp och att allting jag kände var ett uttryck för att jag inte hade någonting att klaga på. Hon brukade klaga på att jag hällde upp te ur tekannan på ett slarvigt sätt och att jag då trodde att jag var skicklig nog att göra det ändå. Hon brukade tala om mig i tredje person när jag satt jämte och säga "åh nej, nu gör han så". När jag skickades till extrajymnasitiken under svenskalektionen var detta en förmån från samhället och jag hade därav evig tacksamhetsskuld till extrajymnastikläraren. Min moster utsatte mig för konstant psykisk misshandel ihop med hennes man men min mamma sade ändå till mig att min moster var så snäll emot mig. Hon kunde prata i timmasvis om alla sina tillbortakommande i livet och bl.a. var det synd om henne för att hon var mellanbarn och hon hade hört på radion att såna hamnade i en bortglömd roll i familjesidan. Hon brukade tala om att jag dunkade huvudet i kudden innan jag skulle somna och ville ha bort det beteendet. En gång satt hon och grät i köksbordet och sade att hon skulle ta livet av sig och en annan gång slog hon kökskniven fram och tillbaks mellan springan på slagbordet. Hon talade konstant om för mig att jag var ursprunget till hela min existens. En gång nitade hon till mig när jag försökte ta ifrån henne familjens katt ur hennes famn. Hon lät mig inte hålla i kattungar som barn eftersom hon sade att jag som barn kunde skada dem. Hon sade att anledningen varför hon blev fritidsledare och inte kunde jobba som konstnär var att hon skaffat barn och skyllde det hela min farsa. Om man tittade i marken när man promenerade kommenterade hon det som ett sjukligt beteende. Hon ville få mig att förstå att det var synd om min moster eftersom hon inte hade några egna barn. Hon klagade konstant över mig om min farmor som hon menade inte förstod henne.

 Jag antar även att sjukpensionär efter tio års arbete innebär sjukpensionär efter tio års gratisarbete och ingenting annat.

 "Vi är så underbemannade att vi skriver folks livsvillkor på dass".

 Enligt psyk i Varberg har Jan Myrdalsällskapet ett LABATORIUM.