Frige någon för pedofili och dödsstraff för skvaller i ett skitfanzine. Ja, det låter rimlig lagstiftning.

 Jag såg någon topp-VD lägga ut ett inlägg på facebook idag om Nooshi Dadgostar och tänkte hur pinsam kan man inte vara inom näringslivet och ändå bli ansedd som cool?

 Ärende: Ofredande. En jobbare har jobbat på Ica Hajen på sju månader och inte fått lön för det och VDn känner sig besvärad och "stalkad" när han fått ut arbetskraft som han inte betalt för och känner sig lite kränkt och ledsen för det.

 När de själva ligger inför döden: Slit ut varenda jävla sladd ur respiratorn på dem och kasta respiratorn i huvudet på dem.

 Polisen har inte ens tagit upp en anmälan när folk har vandaliserat min cykel. Det fångades för något år sedan på övervakningskamera t.o.m. vid sjukhuset när någon slog sönder hela mitt bromssystem med en hammare. Polisen påstod att övervakningskameran inte var igång. Jag fick betala 1600 kronor i cykelreperationer. Självrisken på försäkringsbolaget gick på 160 kronor. Polisen i Varberg är totalt politiserad.

 Angående det där Vilksa att polisen ska skydda konstnärer som provocerar upp folk. Idag hotades jag av en pedofil som frågade ut mig var jag bodde. Jag har faktiskt tagit upp det med polisen i Varberg. De har sagt att det enbart sagt att det är upp till mig att leta upp och blockera de här människorna. De ställer sig snarare på de här människornas sida.

 Logik i dagens Sverige: Om en pedofil våldtar ett barn och kommer undan med det, så när brottsoffret då växer upp ska han förlåta och pedofilen och ska ta livet av sig, men pedofilen som utfört våldtäkten ska leva.

 Är lågaffektivt bemötande av pedofiler och våldtäktsmän ens psykologi? Är det inte själva verket då en patient faktiskt har ett ganska adekvat bild av vad hans problem är?

 Vilken grupps normer representerar då Mr. Cool?

 Vad jag läst i hela lagboken finns inte ordet "psykiskt sjuk" som ett hinder i tryckfrihetsförordningen.

 Jag har ett personligt exempel i livet, som motbevisar hela SDs kultursyn: 2014 var jag i Istanbul och skulle över till asiatiska sidan. Jag åkte över och trängdes på en lastpall till andra sidan, med fattiga turkar vilka många av dem säkert inte kunde vare sig läsa eller skriva. Vi trängdes ingenting och det hände ingenting. Så kom jag över och där var Erdogans valkampanj som påminde en hel del om SD och det höll på att bli tumult med nationalispartiet. Jag flydde då därifrån med massa andra som inte skulle vara där. Utifrån SDs kultursyn skulle vi alla slagit ihjäl varandra, även vi som inte ville vara där, eftersom den nationella grundkänslan hos varandra skulle överstyra våra personliga intressen.

 Jag funderar vad ordet rasist hade för värdeladdning för Andra Världskrigets avbrott. Det var väl först då man så vad rasismens verkningar hade verkat även emot Europa. Innan dess var det säkert många framför allt inom högern som själva sade att de var rasister, därför de trodde på etniska och kulturella likheter och olikheter snarare än klassmässiga. Björn Söder har själv sagt i ett tal, att det är denna uppdelning av människor han står inför, så jag förstår därför inte varför han går runt katten vid varm mjölk vid begreppet. Kanske borde Andra Världskriget vara en varningsklocka för ALLA som använder sig av rasbegreppet.

På vilket sätt jobbar Christian Peterson själv då? Nazibloggaren. 

 Men det är klart: Om många sverigedemokrater ställer den frågan till någon minderårig, så ställer de väl den frågan till sina egna flickvänner?

Om en sverigedemokrat på fjorton år då får frågan på om andra, när de precis innan fått frågan, "kan man lita på sverigedemokrater?", "kan du ha en sverigedemokrat som granne", "är det sant att sverigedemokrater slår sina fruar" o.s.v., och vad fan är det för skit Forum mot Levande Historia helt plötsligt gör när de vänder minderåriga minoriteter mot varandra i en skolundersökning? 

 Jag har aldrig fått upprättelse i hela mitt liv av att ha blivit sexuellt utnyttjad som barn; tvärtom har jag fått lyssna på andras problem utan att få klaga själv. Då ville Hallands Nyheter att jag även skulle lyssna på förövarens problem. När jag sade ifrån det inskränkte svenska staten min yttrandefrihet.

 Man talar idag om att det handlar om beteende och inte bakgrund, som bekräftar psykisk sjukdom. Jag hade en släkting som var en alkoholiserad förtidspensionerad polis. Han hade vanföreställningar om att man födde upp varg i björnparker och släppte ut dem i svenska skogar samt att tiggarna hade knivar under sina kjolar. Han söp konstant och skrek och kunde inte ens bre en macka själv. Han var inte psykisk sjuk för hans anhöriga anmälde honom aldrig till det för sjukvården.

 Oavsett patriarkala strukturer och kapitalism: En pedofil eller pederast som förgriper sig på dagispojkar, gör väl mer skada än en man som runkar till vuxen porr? Allt annat är väl bara fanatism?

Folk i Sverige idag är så oidipala att de tror att mamman är det naturliga sexualvalet för en person om han måste välja.

Det är inte mindre kontroversiellt av en svensk journalist i dagens läge att ta ställning för Israel än det var för Jan Myrdal att försvara röda khemerena enligt mig. 

 Huvudpersonen i den novellen kanske gjorde någonting "vanliga människor" gör som de inte öppet vågar prata om? Finns nog en del saker som skvalpar i samhället. Jag har letat efter novellen i hårddisken och jag verkar helt ha raderat den, så har ni en skärmdumpning är det isåfall det enda sparade av det.

 Är det själva ämnet som är känsligt i sig, att man tar på sig brott man aldrig gjort, eller slog den här familjekonstellationen upp någonting känsligt i den tiden vi lever i? En mörk sida inom Me Too. Varför drevs det på ett drev på att den här novellen skulle bort?

 Fredrik åker iväg med båten med pappas kompis nya flickvän. De har med sig pappas kompis nya flickväns dotter. Varför skulle just det här censureras?

 Att säga att en kvinna inte på egen hand kan vara övertygad nazist anser jag är extremt sexistiskt, eftersom den avvärjer all form av politisk övertygelse av det ena könet.

 Även de som blivit våldtagna av pedofiler har väl en familj?

 "Hur är det med dödshjälp?" mot "Jag är glad att den jäveln dog". Mitt ord väger tyngre än Riksdagen.

 Du konfronterade den men ville sedan inte möta den.

 Saker som INTE beteendebedöms i Sverige: Folk som sitter på en scen och pratar om deras revolt vid matbordet vid fem års ålder, eller skäller ut fiktiva personer eller klagar på deras beteende, klagar att de fick ha en sjömanskostym vid fyra års ålder o.s.v.

Vad är det man säger om sharialagar då? Att om någon blir våldtagen straffar man brottsoffret och inte gärningsmannen? Det är ju vad den här stan gjort emot mig när Äckelpäcklet nr.1 våldtog mig. 

 ”Hur har du det med mamma och pappa?”, frågar psykologen. ”Jag har själv en dotter på femton år” ”Vi vet. Men eftersom du är psykiskt sjuk har vi tagit från henne från dig” ”Varför det?” ”Därför att vi här inom psykiatrin anser att föräldrarskap kan vara skadligt för din sjukdomsbild.” ”Men ni kan väl inte få mig att strunta i min dotter?” ”Vi har inga bevis på att du har en dotter” ”Men låt han tro att han har en dotter”, säger den andra psykiatrikern, ”om det nu är så viktigt för honom” ”Vad ska ni göra då?” ”Ge dig en spruta som gör att det känns mindre viktigt om du har en dotter eller inte”Dagen efter är jag och handlar på Ica. ”Där går det där jävla svinet som struntar i sin dotter” ”Ja, han är som katolikerna, som bryr sig om sin mamma men inte om sina barn” ”Hans mamma gör säkert allt för honom. Viker hans tvätt” ”Ja, det har man ju läst i den där boken om honom” ”Ja, fast vi har ju inga bevis att boken handlar om just honom”Hos polisen. ”Vi har hört att du gapat och skrikit” ”Ja, men det beror på att jag blivit sexuellt utnyttjad” ”Vi har inga bevis på att du blivit sexuellt utnyttjad. Mer troligt att du själv gjort det” ”Varför det?” ”Därför att den utpekade har tydliga bevis på att han har barn, vilket gör det extra jobbigt för hans anhöriga. Eftersom du inte har några barn spelar det ingen roll”Pratar dagen efter med en professor. ”Jag kan förstå att det känns jobbigt för sexualförbrytarens barn” ”Men jag tycker det är fruktansvärt” ”När skedde det?” ”I förra veckan” ”Ja men då är det här redan historia och berör inte dig längre” ”Hur menar du då?” ”Jo, tiden läker alla sår. Har man t.ex. blivit sexuellt utnyttjad som barn så är det så längesedan så då är det lite grann som att man haft vattenkoppor”.

-Karl Hygge