Han var den bäste.: Beteendevetaren 2

8
Hej, alla glada barn. Man kunde önska en kunde hitta en livskamrat, men livet är inte rättvist. Nej nej, jag ska inte alls stenas till döds - jag ska hyllas. Tycker individ egentligen synd om sig själv, eller känner han enbart hjälplösheten att inte kunna hjälpa andra? På bordet står en varm vattenkanna, en burk med pulverkaffe, plastskedar och plastmuggar, samt en plastblomma. Mitt emot mig på en fåtölj sitter en patient, som säger att hans kompis precis dött. Jag talar om för patienten, att den här vänskapen han tror han har haft med den här personen, troligtvis enbart är i patientens huvud och att problemet troligtvis ligger i avsaknaden, av att det aldrig funnits någonting i patientens liv överhuvudtaget; vare sig vänner eller något kärleksliv eller någonting, men att vi inom psykiatrin kan hjälpa honom att få inom honom på daglig verksamhet, så kanske alla de här sakerna löser sig av sig själv. Det är ofräscht att bada i en å, för det kan rinna ut gödsel i den. Sedan ber jag honom att öppna munnen, så jag kan topsa honom så jag kan ta ett DNAspår.
Sitter och ritar kuken med en spritpenna, som jag tänker visa för en kvinnlig basist i ett dansband; min mission som beteendevetare är att sätta dit såna där jävla våldsbrottslingar; bara det inte går

ut över alla svaga individer i samhället. Folk från andra delar av Sverige säger att det är extra fint just här i Stockholm, så folk som bor här borde vara tacksamma. Var det inte någon som sade att Lennart Hyland var pedofil?
Ligger i bubbelpoolen i Leninbadet i Varberg. Är egentligen emot alla som hyllar såna där diktatorer, men tycker samtidigt jag kan göra det lite ironiskt eftersom jag är pedofil, förlåt liberal. Det blåa taket sträcker ut sig över väggarn och Lenins blick gör mig nästan lite rädd. Det är ju nästan som att ligga i Hitlerbadet, men vem har inte heilat då och då någon gång? Björne kan ha haft ett jävla kvinnoförakt, för det var glest med kvinnor i Björnes Magasin; han kan ju också varit bög.

En kompis till mig har lagt upp en film på YouTube, på ett klipp på ett band i replokalen vi hade på 90talet, där vi körde covers på The Stooges och Creedence Clearwater Revival. Jag ringer upp och frågar honom varför jag inte fått några royalties och han svarar att det är helt ideellt och jag svarar då att han genast ska ta bort dessa videos. Från det ena till det andra: Jag hatar judar. Jag tycker det är fullständigt vidrigt folk. Allmänheter borde t.ex. fråga varför bygger förintelsemuseum, samtidigt som skolorna inte har råd med skolmat.

Jag tycker inte man ska skriva ”får jag inte se på porr?”, som Twitterinlägg; vi har Twitter för att öka tillväxten i Sverige, och det är bättre alternativ till TikTok som bara lägger massa känsliga uppgifter till kinesiska staten. Jag såg Bengt Alsterlind idag. Han var så full så han inte kunde stå på benen, så hans fru var tvungen att leda honom. Om jag ser en pensionär rota i papperskorgen efter tomburkar, brukar jag, innan jag tycker synd om henne, fråga henne om hon arbetat i sitt liv eller bara blivit arbetsskada i förtid. På mellanstadiet hade vi klassen en lektion i moral och etik. Kommer ni ihåg de där blå cykelhjälmarna i frigolit? Det man känner att man fått nytta av i uppfostran, kan heller inte ligga till psykiska besvär; det är min tes. Det blir bara massa strul och trubbel inte vet hur och när man ska gripa in som förälder. I vanliga fall är jag rena rama Charlie Hebdo, men man bör med alla medel hindra en person som skriver sådan dynga.

Sitter och karvar på en ny roman: ”Celuiten bör tas bort igen. Min man som jobbar inom casinoverksamhet blev inte helt glad åt min otrohet. Åren har gått sedan jag slängt Donald Trump i en pool. Han ville inte ligga med mig. Jag har stora solglasögon och tar en selfie vid en balkong. Det är varmt. Han blev väldigt arg att hamna i poolen. Dagen efter hotade han med kärnvapenkrig. Blivit av med modellandet så jag håller på med Snapchat istället. Har varit i TV i spelreklam” Insamling: Brutet ben i USA. Dan gjorde ett bra arbete för AFA på 90talet. Sedan blev han lite missförstådd av kriminella gatugäng, så han flyttade till USA och började sälja analvibratorer. Nu har Dan glömt att betala sjukvårdsförsäkring och råkat ut för en trafikolycka, så snäll skänk pengar till Dans fond. Jag minns att jag en gång som barn var med mina föräldrar i Stockholms skärgård. Vinden ven över tallarna och jag stod vid klipporna nere vid vattnet. Jag gick ner och ställde barfota nere med bägge fötterna nere i havsvattnet. Plötsligt började jag fantisera hur jag intervjuades av Sveriges television, och jag tänkte ut de svar reporten skulle ge mig. Plötsligt ropade på mig och jag såg plötsligt mig själv, ett barn stående med fötterna i vattnet, och skämdes.
Min kompis och jag sitter och pratar på kyrkomuren. Jag säger åt honom att de snyggaste tjejerna är de mellan fjorton och sexton år, och att de över tjugofem är kärringar och att jag tycker man har rätt att säga så. Jag säger även att hade jag hade jobbat som lärare, så hade jag utnyttjat eleverna sexuellt. Föräldrar borde ha större kontroll på sina barn, så de inte dräller på gator och torg och stör den svenska ordningen; vi borde ha fler patrullerande poliser. Om man tappar bort sin plånbok är man en fara för sig själv. Jag gör en risk när jag cyklar istället för att gå, så på samma vis är det när våra patienter får impotens av våra läkemedel.
Min mun är full av ost, smör, snor och skit, och jag äter och sväljer och mår fruktansvärt. Jag heilar lite. Häller upp ett badkar med blöta marshmallows. Ghost busters var en underskattad film. Har fortfarande kvar en prenumeration av En ding ding värld. Kommer ni ihåg knappen ”Rör inte min kompis” från 80talet? Den hade jag på zigenarungen i skolan. Spånar på en ny roman: ”Vaknar och permanentar håret. Ungarna är hos farmor idag. Tittar ut från lägenhetsfönstret och går ut och röker på balkongen. Det är kallt ute. Om man skulle boka en charterresa? På gatan springer och skjuter knallpulverpistoler med långt hår i nacken och stubbat hår på huvudet. Jag undrar om min nya partner är otrogen? Jag har hittat porrtidningar bakom sängen. Ser på ungarna igen; på min förskola ska barnen inte få leka krig. Jag kanske ska lämna Stefan och leva i celibat? Sex är så överskattat. En Volvo 740 kör nere på gården. Jag blir så trött på barnen på förskolan, som frågar varför ena bananen är röd på fruktplanschen vi hängt upp på dörren? Hur ska jag kunna veta det? Det finns nya lagar om att man inte ska slå barn, men vad ska de göra då? Och blöjorna som ligger där och stinker i papperskorgen. Mitt arbete känns så meningslöst, och det känns konstigt att ta hand om andras barn. Har Godmorgon Sverige börjat än? Kanske skulle ta

med ungarna till sjukhuset och låta dem se på min döende far? Det kan vara bra för dem, så de förstår hur bra de har det. Dessutom fifflar ju alla med skattemedel idag. De här barnen står i vägen för min personliga utveckling; hur ska jag kunna samsas med Stefan, när de här ungarna är i vägen? Är det meningen med livet? Jag kanske kan låta dem finna Gud? Jag tror på Gud, men inte som en gubbe i Himmelen, utan som en större yttre kraft, När jag var barn fick vi läsaBibeln varje dag. Kommer jag till Himmelen eller till Helvetet? Åh nej, nu kanske Gud hör vad jag tänker? Ska nog tala om det för barnen, för att se deras reaktion. Jag tror inte barn är så oskyldiga; på barnskötarutbildningen fick vi t.ex lära oss att även barn har en sexualitet. Jag måste konfrontera Stefan med hans porrtidningar. Står nere och skrapar bort is från vindrutan från min Saab. Ja, man ska tydligen inte ha Saab. ”Sälj aset annars byta”. Sätter mig i bilen och drar på mig säkerhetsbältet. Ja, alla ska ju ha säkerhetsbälten idag. Vad fula trafikskyltarna blivit. Tänker på gårdagens avsnitt av Dallas. Jag önskar jag bodde i USA, istället för DDRSverige. Vi borde gå med i EG.”

Kommer ni ihåg dokumentären ”Hästmannen”? Jag testade idag hans recept att ha vatten till gröten istället för mjölk, så jag kokte havregrynsgröt i mikrovågsugnen, och hällde i vatten kring det som vätska. Det smakade avskyvärt. Jag tänker mig att porten till Helvetet öppnas, som ett hål i marken, och drar ner allt levande i det. På en tron står Satan och skrattar åt oss. Adolf Hitler står och skriker vid talarstolen, och alla står på led och lyssnar. Jag tänker att jag fanns redan innan jag föddes och hörde Hitlers tal. Jag ser tanks komma fram. Människor dör i skyttegravarna. Jag känner stanken av lik. Jag hör flyglarmen.

Tittar igenom en VHSinspelning från högstadiet, när vi hade vår skolavslutning och spelade ”21 century kid” med Bad Religion och jag minns min stora glädje jag kände, när alla i skolan klappade med. Jag minns hur stolt jag var när jag stod där med solglasögonen, och tittade ut över ribbstolarna. Vad hette nu de där första gröna kondomerna med smak på? Eller de där godisarna med djur som sket på omslaget? Kommer ni ihåg Vira Blåtira eller serietidningen Pyton? För mig är Facebook rätt mycket en nostalgigrej. Nu höll autocorect på och skriva fel. Ultima Thule version av ”Änglamark”. Den där TVteatern av Susanne Osten om en naziskinhead, som gick till en psykolog. Och så när de lade en krans på Karl XIIs staty. När alla i skolkatalogen hade Aqua Limontshirts. När alla hade mittbena. Synttofs på 80talet.

Det ringer på mobilen; någon frågade mig om mitt senaste Facebookinlägg; samtalet höll på i ungefär tjugo minuter och säger åt mig att han tyckte det var väldigt löjligt och ogenomtänkt. Dessutom väldigt naivt. Han frågade mig vad som var syftet med inlägget och vad jag försökte bevisa. Sedan ringer jag upp en av mina patienter och frågar honom varför han inte gått till sin arbetsplats idag. Han svarade att han inte får någon lön för det. Jag svarade honom att han faktiskt får sin sjukersättning från staten och att jag faktiskt betalar honom genom mina skattepengar. Han säger att hans handläggare på Arbetsförmedlingen är lite slemmig och säger att han är glad att sitta där med alla kvinnor i gruppen. Jag svarar honom att det är ju ingenting jag kan styra över, utan frågar honom om han faktiskt sagt åt honom själv, att han faktiskt inte tycker det är så trevligt. Han svarar då att han inte förstår varför han ska ha så lågt betalt. Jag svarar honom att det är ett problem, att vi i Sverige har kämpat för mycket för våra höga löner, när vi borde kämpat för att sänka vår levnadskostnad av miljöskäl. Han frågar mig om jag själv sänkt min levnadsstandard. Jag frågar honom om han själv hellre bott i Bangladesh. Det säger han att han inte vill. Jag säger åt honom att han har för höga krav och att ungdomar på 60talet kämpade för internationella frågor. Han frågar mig åter igen om jag själv skulle kunna tänka mig att sänka min levnadsställning. Jag svarar honom då att världen inte är snäll, och att det naturliga urvalet gör att den starka äter den svage. Han frågar mig då om jag inte nu säger emot mig själv. Jag frågar honom då om vem han är att säga åt mig mitt jobb och frågar honom då hur gammal han egentligen är. Han ber då om ursäkt. Jag säger då åt honom, att det är inte mig han borde be om ursäkt till, utan för samhället som han lever av men inte tillför. Han säger då att han imorgon så ska han gå till sin arbetsträning igen. Jag svarar honom då att vi tänker skicka en faktura till honom, för bristande samhällsansvar och avslutar då samtalet.

Jag skjuter in bordet i knäet på en annan person, som sitter mittemot. Sedan börjar skryta att jag mobbat en annan person, som då satt och grät i ett träd. Sedan ljuger jag ihop att min far är hjärnskadad och legat i koma i tio år. Sedan slår jag till en kille på knoppen på kepsen han bär på huvudet, så han lägger sig och låtsas vara avsvimmad. Sedan flaxar jag med öronen och hoppar kobent. Sedan skjuter jag en fotboll så hårt jag kan på en annan kille. Sedan Möller jag en kille. Sedan kastar jag en kille i duschen med kläderna på. Sedan håller jag en boll framför en kille och

frågar ”Är du rädd för mamma eller pappa? En person som faktiskt är väldigt vettig, och dessutom väldigt vettig, är Lennart Matikainen. Det samma gäller han som driver Swexit TV. Sha 70 går inte av för hackor. Samt sheriffen från Angered. Det finns en ICAbutik i. Varberg som heter Ica Hajen.
Om någon är döende, så har den personen ingen skyldighet att medverka i en polisutredning, hur delaktig den själv har varit för att en annan person har blivit oskyldigt anklagad till ett brott. Det kan i så hög grad, när det gäller sexualbrott mot barn, och den brottsmisstänkte skyller på den brottsmisstänkte. Då ska man fan i mig ta in brottsoffret på förhör istället för brottsoffret. Om den brottsmisstänkte ligger inför döden ska då hans brottsoffer hamna i fängelse. Jag tänker såhär också: Om en pojke, som blivit sexuellt utnyttjad som barn, får olika former av skamkänslor första gången han blir kär, är han då inte redan som barn då en pedofil? Han har då, genom att haft sex med en vuxen, fått den vuxne pedofilens blick på småflickor, och bör av sig själv ses som en pedofil, eftersom flickan kan bli rädd av barnpedofilens blick. Därav vikten att inte skambelägga pedofiler, utan skapa en ökande förståelse för dess läggning. Mammor som har dagispojkar som blivit sexuellt utnyttjade av en pedofil, spär även på dessa värderingar hos pojken, så vi bör därav göra en statlig utredning kring vid socioekonomiska grupper samt kulturella grupper i samhället denna barnpedofili är som vanligast.
En person som misshandlar en pedofil är en fascist; det går inte att säga någonting annat. Pedofiler är offer för sin egna sexuella läggning och den som slår ner en pedofil gör det bara för att de tycker illa om någon som är annorlunda. Pedofiler förstår inte själva att de gör fel, när de förgriper sexuellt på barn, och bör därför lämnas ifred. Men nu över till någonting helt annat: Jag sysslar med dolt skryt, vilket ibland inte är så trevligt. Det händer ibland att jag t.ex. säger: ”Nu har de där patienterna visat upp så konstiga beteenden igen, så jag var tvungen att visa upp mina kunskaper i beteendevetenskap”; det är inte så klädsamt. Eller att jag gnällt att jag fått så många uppdrag som beteendevetare, på såna där kurser på Arbetsförmedlingen, innan jag ens var färdigutbildad och tjänade massa pengar. Vilhelm Moberg vände ryggen åt Sverige, och det säger då rätt mycket om oss svenskar att vi då älskar honom. Undrar hur många grader det är i Miami nu?
Jag har varit konstant otrogen mot min flickvän, och det har varit med tjejer som år tretton- fjortonårsåldern. Hon är själv sexton år. Jag trodde jag skulle nöja mig när jag träffade någon som var yngre. Jag har gjort olika sökningar på just hebofili och sett att det inte är så ovanligt och dessutom helt naturligt. Jag sitter på telefonväxeln på akutpsyk. En patient ringer och säger att han blivit sexuellt utnyttjad som barn. Jag svarar att jag inte har tid att prata nu, men att han kanske kan ringa upp om fem minuter. Han ringer upp igen efter fem minuter igen men jag låter bli att svara. Jag funderar på en porslinselefant för en miljon från en lokal krog; någonting ska man ju lägga pengarna på.
Det sätt som patienten jag analyserar just nu uttrycker sig verbalt känns väldigt klyschigt; ungefär som en slentrianfigur. Hans politiska hållning känns också väldigt oklar. Man kan ju killgissa att det inte sker några sprängningar i hans kvarter. Han har säkert gjort någonting väldigt dum, som han inte vill redogöra för; ungefär som en slentrianfigur. Han är säkert en vaccinmotståndare. Istället för att han har försökt ta ansvar för sitt har han försökt ta livet av sig. Det är väl som att stanna hemma från jobbet för att man har mens? Han har dragit nazistskämt och därav inte förstått nazismen fortsatta närvaro i samhället. Nu när man inte känner honom vill man nog helst höra hans dåliga sidor före hans goda. Jag tycker det är sjukt roligt med pedofili. Vad heter du? Vad har du för personnummer? Säger du inte vad du heter lägger jag på. Hur har du det med dina föräldrar? Använder du några droger? Ja men vi talar inte om de här sakerna. Jag tycker vi skata och höja din medicin dos. Fräscha patienter vi har här på avdelningen. Jag tror det ligger i någonting dolt före det du pratar om, som jag ändå inte tycker vi ska prata om, för vi pratar bara om beteende och inte orsak. Jag tycker du kan ringa och prata någonstans om det här. Du kanske borde prata med en präst.

I över tre års tid har jag studerat en patients beteende när han köper glass. Han tar cykeln och ibland har jag sett att han cyklat en halvmil för att få sig en strut. Ibland äter han även billig glas, men oftast är det lyxklass. Jag antar detta som ett väldigt onormalt beteende, och jag tycker han borde in på någon form av behandling. Idag sexchattade jag med en trettonåring och jag bad om att få nakenbilder på honom, varefter jag onanerade framför emot min webcam. Saker jag brukar påpeka mina patienter på psykavdelningen, är att inte använda för mycket tandkräm, vilket jag se om det samlas för mycket gammal tandkräm på tandborsten. Ibland händer det att petar en bit snor på deras tandborstar. Ja, det är så vi roar oss här.

Vid en bergvägg vid en elledningstation, har jag och mina kollegor bundit fast tvåhundra barn vi kidnappat från en förskola. Jag tar fram kniven och börjar skära i ett barn jag bundit fast i en gran. Han skriker och det hela känns underbart. Sedan tar jag fram ett brännjärn och bränner ut ögonen på honom. Sedan hänger jag honom i en björk. Hur var du som ung? Var du mycket bråkig och sådär? Jag hade också problem med min pappa, så du kan berätta för mig. Nej, dasshumor är aldrig OK. Kände du att du hade svårt att hävda och sådär? Sådana där manlighetsproblem? Jag har kontaktat ett gäng personer från min högstadieskola, vissa av dem arbetar inom polisen, och kidnappat en man från ett ålderdomshem. Vi bär gasmask och skyddskläder och lägger mannen i en säck med asbestavfall. Han kippar efter andan och vi skrattar åt honom när han kvävs till döds. Hela hans kropp blir sedan helt oigenkännlig. Vet du som skedde i förintelselägerna under Andra världskriget? Det är ALDRIG OK att skämta om sånt vad som än händer i ens liv. Je sinus Charlie förresten.

Jag har blivit våldtagen av en fotomodell. Det var en dag när jag hade tagit starka sömntabletter, som jag stulit av en av mina patienter, som hon ringde på dörren. Hon hade en filmkamera, som hon filmade när jag och hon hade sex. Man kunde på rösten på filmen, att jag var helt neddrogad. Mycket tyder på att det hela var ett beställningsverk från en högerextrem organisation. Vi brukar kolla våra patienter, för att kolla igenom deras psykiska status, för att se om de har rätt till sin sjukersättning. Nu ska du fylla i ett formulär här, där du ska svara på frågan om hur du svarar på frågan, när någon sagt till någon att han inte diskat och städat. Du har skrivit här i formuläret att du har sexuella vanföreställningar; har du verkligen sexuella vanföreställningar. Folk som har läggningar som pedofili och homsexualitet brukar dölja dem, men det är väl inte det första man tänker på, att någon skulle vara pedofil?

Nu har jag tagit amfetamin igen, för det är så tråkigt på mitt jobb, så det finns ingenting annat att göra. Jag tycker rent generellt att Jesus hade rätt, att hämnd är det värsta som finns; hellre ett svin som bättrar sig än ett helgon som ballar ur. Vi i Sverige har vi lite bättre än de har i arabvärlden och Sydeuropa. Tänk om någon skulle dumpa dig och sedan ringa veckan efter och säga att de träffat en ny. Om du vill kan jag titta efter nästa möte om de som blivit våldtagna som barn, som själva blir pedofiler. Vissa kleptomaner håller på så.

Som beteendevetare har jag valt en liten annorlunda behandlingsform, mot en av mina patienter, som blivit sexuellt utnyttjad som barn, så att han ska förstå att han är vuxen och bara lever en gång; jag sätter honom i en stol mitt emot sin förövare och låter pedofilen prata om sin Alzheimersdiagnos. Varje gång patienten blir arg, så talar jag om för honom i starka ordalag att dämpa sitt affekta beteende. Sedan talar jag om för patienten att han borde tänka på sitt språkbruk, fråga ut honom varför han inte tagit sina blodprover och talar om för honom, att han borde tänka på pedofilens, som sitter emot, demens. Patienten säger då till pedofilen: ”Vad ville du då mig? Varför kom du till mitt daghem och lät mig ta del av dina sjuka pervesioner? Varför lät du mig hela uppväxten bära på din hemlighet? Vad får dig atttro att just ditt liv ärr mer värt än andras?”

All personlig självutplåning kan jag se som bra, eftersom det begränsar ens egna själviska drifter, som begränsar objektet mot subjektet, där vi bara ser den andra och inte oss själva. Det kan gälla saker som att ha blivit våldtagen, rånad, misshandlad eller t.o.m. Jag är på en ungdomsklinik och en ungdomarna har ritat Jesus på korset med ståfräs. ”Hur tänkte du här?”, frågar jag honom då. ”Jag tänkte Jesus kanske också blev kåt ibland” ”Jesus blev själv förnedrad, som kanske du känner dig som psykpatient, när de satte törnekronan på hans huvud och lät han han bär det kors, de spikade upp han på och lät honom dö, för att han talat om mänsklig kärlek” ”Jag är väl ingen psykpatient?” ”Jaså, det var känsligt att höra? Ja, där hör du själv det är att bli förolämpad och skändad” ”Men det här hände ju för så längesedan?” ”Jag har själv hört dig älta om saker för längesedan, men till skillnad från dig har Jesus, varit en människa som tro, hopp och mening i människors liv i tusentals år” Patienten börjar att gråta. ”Ja, nu förstår du att du gjort fel. Jag förlåter dig. Jesus förlåter dig. För förlåtelse är det som skapar fred och försoning i världen”

Jag sitter med en patient och ber honom fylla i ett formulär, där han bör tänka på sina rutiner; hur mycket fibrer han äter per dag, hur hans sömn ser ut, hur ofta han borstar tänderna, vad han mål med framtiden är och när han senast slarvade med medicindosen. Sedan ber jag honom fylla i ett formulär, där han på ett tioskalig kurva ska bedöma sitt eget sjukdomstillstånd, om hur hans familjesituation ser ut och om han har några allvarliga självmordstankar eller har några problem med alkohol eller droger. Sedan väter jag hand hans hjärnbalans med ett ECTtest, ber honom med hjälp av några klossar mäta hans IQ, ber honom genom ett formulär gå igenom hans vanföreställningar, samt ber honom i enkla ordalag svara på frågor om hur han kan svara på praktiska exempel få svar på fiktiva frågor.

Jag är rädd för det som finns inom mig; att jag kan ha varit med om saker i min barndom som ifrågasätter min egen existens och vad jag överhuvudtaget lever för. Att jag på ett ogenomtänkt sätt kan ha behandlat andra illa och därefter förträngt det. Att jag kan ha fantiserat saker jag överhuvudtaget trott på har levt och upplevt. Att det finns minnen från barndomen, som om jag inte släpper taget om dem, får mig att tappa kontrollen och att då begå hemska handlingar. Att om jag inte kan kontrollera mina minnen, så kan jag därav begå allvarliga brott. Att om jag inte minns vad andra gjort emot mig, så kommer jag ställas inför domstol, där alla alla mina vaga vittnesmål, står inför de anklagades talan. Jag har köpt en ny rakapparat idag. Den är helt värdelös. När jag försöker raka mig, så hackar den mot kinden. Jag har problem med mitt saliv, så när jag borstar tänderna, så dreglar jag ner tandkräm på tröjan.

Jag tror min mor dog när hon fick veta min väg i livet jag valt att leva. Ibland får jag lusten att ödelägga en annan människas liv. Jag går fram till en pojke på gatan och säger åt honom, att han har en konstig frisyr och att han därav borde ta livet av sig. Jag pratar med kille om kvällens fester, där min kompis säger att han blivit anklagad för att vara bög, men att han hatar bögar. Jag kommer. Ihåg när jag på mellanstadiet försökte få till en perfekt mittbena, med hårspraysflaskan och fick ut så mycket hårspray, så jag knappt kunde andas. Sedan gick jag på disco, men det var ingen flicka som ville dansa med mig. Det gäller att få våra patienter att sluta älta, för deras tankar och minnen är säkert hjärnspöken ändå.
Jag frågar en patient, som berättar att han blivit sexuellt utnyttjad som barn, om han funderar på vilken samhällelig nytta dessa sexuella övergrepp faktiskt kan ha gjort; att pedofilen i frågas arbetsmoral därav kan ha ökat, varvid då vi kunnat skapa ett samhälle, där patienten kan fått tak över huvudet och mat för dagen och kanske faktiskt även själv ett arbete att gå till. Jag spänner blicken i patienten, och frågar om han inte är lite otacksam nu mot pedofilen?
Anders Timell är det lite varning på. Men hursomhelst, så möter jag en tant på stan:
- Men är det inte Simon?
- Ja.
- Hur gammal är du?
- 46.
- 46? Åh herre Gud. Vad tiden går.
- Ja.
- Jag minns när du bara var en liten pilt.
- Ja.
- Du vet att min son är 50 nu och jag har precis fått mitt första barnbarn, så jag bli farmors mor.

Det värsta med att bli farmor är att min man tycker jag blivit för gammal. - Jaså?

- Tiden går så fort. Ett år känns som en vecka. - Ja.
- Ja men se inte så murken ut nu. Sånt är livet! - Ja?

- Ja! Sånt är livet. Du är så välkommen. - Vadå?
- Att få leva i den här världen.
- Ja.

- Ja, när man på hur fort de senaste tjugo åren har gått vågar man inte hur fort nästkommande tjugo år ska gå.

- Ja.
- Du borde väl vara så gammal nu att du borde förstå att du bara en liten jävla skit?
- Va?
- Ja, du går säkert på bidrag.
- Var det allt du ville?
- Ja, ska det komma ett liten jävla sprätt och tala om för mig vad jag ska göra? Din lilla jävla valp!

Ta livet av dig! Hela och ren ska man vara. Det är väl typiskt karlar som står där och ska visa upp sina muskler? Och alla dessa dysfunktionella familjer! Hund ska man gå i skola för men barn kan skaffa hursomhelst. Utlänningar får bidrag men har ändå råd att köra runt i sina bilar. Du är troligtvis nazist och tror att vi alla bor i ett stort träd?

- Ygradrasil?
- Ja men.
Att vara världsbäst på beteendevetenskap ger mig ett visst ansvar i samhället; hade jag fötts med sämre egenskaper hade jag kunnat bli psykoanalytiker, men min enorma förmåga att bedöma

andra människors beteende, gör att jag inte kan bli någonting annat än just beteendevetare. Här är ett exempel: En patient säger att när han var tio år och hans farfar dog, regregigerades han ett tag och började åter igen leka på rutschkanor på lekplatser. Jag frågar honom då om han fortfarande leker på lekplatser. Nej, men han säger då att en flicka som var några år yngre än honom då, som var dotter till en bekant till hans mor var så förälskad i honom som barn, så hon gått flera kvarter som honom bara för att han var där. Jag frågar honom då om han vet att även tioåringar kan vara pedofiler? Han säger då ”Va?” och jag svarar att nej, att jag bara skämtade, men att folk med hans sjukdom ofta får för sig sånt, i och med att de med deras sjukdomsbild ofta har en överdriven självbild. Han berättar sedan att en annan gång när han var tio år på en annan lekplats pussade en artonårig flicka honom på munnen, eftersom hon tyckte han var för gammal att leka på en lekplats. Jag svarar då att vi inte talar om såna saker och frågar honom hur han sköter sin medicinering.

Jag tycker Liberalernas ledare Johan Pehrsson har lite sexig mage. Pedofiler får gärna finnas i ett samhälle, men bör inte prata om det. Han kan gärna vara på ett daghem och ha sex med barn, men man bör inte polisanmäla honom för det. Sedan kan man gärna döda barnet han våldtagit, för att på så vis inte skada pedofilens anseende.

Jag sitter naken och dricker öl på ett nakenbad. Jag sitter och tittar ut över det blå vattnet. Min penis reser sig lite. På sista tiden har dejtat en yngre tjej, men det har lite bråk, sedan hon försökt träffa den biologiska pappan till hennes barn. Jag klär på mig kläderna och går bort till en lekplats; det är inga andra vuxna där, så jag häller sand över ett av barnen där, och slår in dess huvud med en sandspade.

Jag pratar med en person själv är pedofil, och han säger att han är svartsjuk på en av flickorna, som han sexuellt utnyttjade när hon gick på förskolan, eftersom hon nu skaffat en pojkvän. På 80talet fanns inga droger eftersom flower power hade blivit tabu i och med Non smoking generation. Sexualbrott var i princip borta och det var en stark framtidstro på 80 talet, precis som på 50talet. Man slutade skrika på sina fruar och man började laga bättre mat. Beteenden som är extra allvarliga är de som gapar och skriker på stan eller sparkar på gallerstängsel, samt de som skriver om knark på Facebook.

Det försörjningsstöd, som en psykpatient har, gör att han bör bevakas 24 timmar om dygnet, för att han på så vis, inte ska kunna pengar på annat håll, eftersom det är bidragsfusk. Han kan tjäna lite småpengar genom att samla pantburkar, men man bör vara väldigt vaksam att han inte manipulerar massorna genom att sitta och gråta offentligt, för att på så vis få sympati för att få ett högre pris på ett gäng begagnade LPskivor. Skälet till detta att samhället mår bra att ha individer, som helt lever utanför den vanliga samhällsordningen, med livförsäkring, inkomstpension och lönegaranti; helt enkelt därför att vi på så vis får en större sammanhållning mellan rik och fattig, så det inte blir som i Sovjet. Förminska konstant patient; när han talar om sin barndom, så säg åt honom att han är vuxen; när han talar om sitt vuxenliv, så vänd på det att tala om honom, så om han vore ett barn. På så vis stärks självhatet hos patienten, och vi kan på vis få fullständig kontroll av patient, medan patienten har noll kontroll över vare sig oss eller sig själv.

Världen kan inte av sig själv vara bra, av den anledningen att då skulle inte människan av dess egna kraft gjort den dålig, därav kan det inte finnas vare sig neuroser eller på något sätt någon bevekelsegrund, på de individer som pekar på världen och säger: Se hur vacker den är. De första fängelserna var säkert gjorda av människor som ville fly denna värld, och ville vara inspärrade i någonting som inte var världsligt, och därav bör psykpatienter enbart vara tacksamma, att bli inspärrade på mentalsjukhus. En fascist är någon som heilar eller ritar hakkors, efter SS höll på med naziockultism, kan därav Hitler och Himler väckas till liv, om man skriker ”Sieg Heil”, även om man gör det ironiskt. Fascist är däremot inte jag som låser in sexualbrottsoffer och straffar dem. Pornografin är jättebra. I alla former. Hur en styvfar eller en far till en dotters kompis lägger upp benet och penetrerande henne, slickar henne på låret, slickar hennes fitta, tar henne från sidan och bakifrån. Hur han tar henne i rumpan. Sprutar henne i ansiktet. Unga människor håller på och reser mycket idag och sedan klagar de på att de inte har några pengar. Folk säger att mobbningen i skolan är stor nu, men tänk då på mobbningen på arbetsplatserna på 50talet. Anledningen till att vi tidigare inte haft några knivdåd i Sverige var knivlagen 1975; var Gösta Bohman för eller emot? Jag tror för, eftersom jag röstar på Liberalerna. Det är någon damm i Dalarna, som kan dränka hela Dalarna om den går sönder. Man kan väl säga positivt och negativt om mänskligheten såhär långt.

I veckan fick Jag som uppdrag som personlig vägledare, för en patient som hade alltför affekt beteende på sociala medier, att av den anledningen visa honom videoklipp från tidigt 2010tal på riksdagspolitikern Eskil Erlandsson, som pratade om tidelag, och visade hur han lugnt och stilla kunde prata om sexuella övergrepp, utan att bli hatisk och upprörd mot de han diskuterade emot. Min patient antecknade allt i sin anteckningsblock. På kvällen hängde några av oss manliga skötare på avdelningen ut en kvinnlig patient, som legat med en av skötarna, eftersom vi ansåg att hon var alltför promiskiös, och startade därefter ett drev med lögner om henne, utifrån material vi hittat genom att göra dataintrång på hennes dator.

Jag tycker det är helt ointressant att man i Förenta Staterna, tog dit massa slavar på 1800talet, men däremot att Olof Palme på 70talet tog bort tjänstemannaansvaret. Vi lever här och nu typ. En patient harhårdrockstygmärken på sig och där även ett WASPtygmärke, och eftersom jag lyssnade på WASP som barn, så frågade ja honom om han hört WASP, utan bara satt på sig det tygmärket för att vara häftig, tar jag upp detta på uppsamlingsmötet. De andra på mötet stirrar på mig med öppna munnar.
- Ja, jag har aldrig hört talas om det bandet. Är det någonting i bandets texter som han kan ta

skada utav?

- Nej, men det är bara det om han ljuger om detta, så ljuger han antagligen om andra saker
också.
- Jag det kan ju tänkas men...
- Jag tycker detta är uppenbart: Han ljuger om såna här saker och så begår han en våldtäkt, och
sedan sätter han på sig det här tygmärket för att dölja det.
- Ja, vi kan ju alltid ta upp detta med öppenteamet. Såhär i startgropen kan jag dock inte se
något utrymme för den typen av åtgärder.
Jag stöter på en ung tjej som är vegan. Nej, jag äter inte kött, säger jag. Fisk då? Nej jag är vegan, säger jag. Hon säger då att hon såg mig äta kött igår. Jag kramar då om henne och säger: ”Du har kollat upp mig!” Hon sliter sig då ifrån mig och springer därifrån.
Det värsta jag vet är när folk gör sig lustiga över TVkändisar på sociala medier; de har ju jobbat fram sin karriär och försöker trots det göra den lilla människan till lags, sedan blir de till åtlöje; detta är fasansfullt.
En bok som är väldigt viktig är ”Lyckad nedfrysning av Doktor Moro”, utgiven av Bonniers Förlag. Framför allt stycket där en av redaktörerna tagit med ett stycke från Nietzsche med en varningstext och ett utdrag från ”Så talade Zarathustra”, med en massa bilder från koncentrationsläger jämte. Jag kan säga att jag lärde mig allt om fascism i och med. Också bra när en redaktör på Bonniers bjussar på sig och visar sig lite efterbliven.
Jag har stora ångesttankar, när jag tänker på skolavslutningarna i kyrkan som barn; detta grämmer mig lika mycket som min mors vän som en dag blev handikappad genom att ramla med motorcykeln. Han har inte haft det lätt; han är i arvstvist med sin bror på en landsbit på Djursholm och tvingas leva på sallad och tomater. Han har även vid sextio års ålder gjort en kvinnlig bekant till mig gravid och känner på ålderns höst att han inte klarar med. Han har även haft en styvdotter som vikt ut sig i en herrtidning. Man ska få skämta om allt; jag är rena rama Charlie Hebdo, men gränsen går vid barn som skämtar vad de får för julklappar; det finns för många sådana där fattiga hushåll, som får hjälp från Frälsningsarme’n, så det kan vara så att de ser det. Man ska heller inte skämta om vården och skolan, eller när någon har en nostalgigrupp på Facebook.
Jag sitter i en kaffestund med några från 68generstionen; det är verkligen roande hur det är att höra dem prata om hur de rökte hasch på 60talet och hur de tittade in i ett annat rum och hur det var gruppsex där, eller när hur de åkte till en annan tjej och de andra tjejerna var lite väl på och ville ligga direkt, eller hur man fick igenom reform genom en husockupation eller hur svårt det var att vara vänster på 70talet om man inte var jättevänster. Om man bor på en gata kan det vara kränkande om någon filmar den gatan och lägger ut på YouTube. Kan även vara kränkande om någon lägger ut en låt att han inte kan styra sitt psykiska mående.
Inatt drömde jag att jag var ställd till domstol för allt elände från hela mänskligheten. Det gäller att domesticera och tygla psykpatienter, utifall vår Jord inte blir åter igen som när djuren härskade. Det känns mig som en ödes nyck att jag föddes just i Södermalm, och min största kulturella upplevelse var när jag var åtta år och såg ”Bröderna Mozart” en vecka innan Palme såg, på samma bio, och blev skjuten. Jag visar en porrfilm för en kvinnlig patient; hon undrar om tjejen i filmen skriker av glädje eller smärta när hon tar den i rumpan. Jag frågar henne om hon tänkt igenom denna fråga och om hon verkligen menar vad honom säger. Hon frågar mig vad jag menar och jag svarar då om hon städar själv hemma eller om hennes mamma gör det åt henne. Hon säger ju att det här är vidrig incestporr. Jag svarar att vi pratar inte om de här frågorna här utan

frågar henne istället hur hon sköter sin medicinering och om hon har någon sysselsättning. Hon säger då att, tittar jag verkligen på såhär vidrig porr? Jag svarar att vi använder inte det här ordbruket här, och föreslår därefter att hon kanske borde föra vidare diskussionen med en präst? Hon säger att då kommer jag brinna i Helvete. Jag kontaktar då sjukhusledningen och anmäler kvinnan för olaga hot.

Simons bror berättar en sak han läst av Zizek. Simon avbryter honom i halva meningen och säger att Simons bror uttalar Zizeks namn fel. När Simons bror pratat klart frågar Simon hur hans bror tänkt då. Han svarar att han tänkt vad han tänkt. Simon säger då till sin bror att det säkert inte var så Zizek menade. Simons bror frågar då Simon vad han själv tror att Zizek menade. Simon frågar då sin bror om han fortfarande umgås med sin vän som är hemlös. Simons bror svarar att nu pratar de inte om det utan om Zizek. Simon frågar då sin bror, att han inte förstår varför han nu plötsligt blivit så arg, Han börjar då skrika och Simon säger då till sin bror att han är ett stort barn och det enda han vill göra är att göra inbrott i bilar och stjäla deras bilradio. Min bror säger då åt mig att jag alltid varit så mot honom. Jag frågar honom då om han väljer Zizek före mig. Simons bror säger då att han inte vet vad han ska säga. Simon säger då åt honom frågande att han säger en sak, men att han inte vet varför han säger det. Simons bror säger då att Simon pratar som ”Struntpratarnas grammatik” av Tage Danielsson. Simon svarar att han inte läst den boken. Simons bror säger då att Simon säkert är pedofil. Jag svarar då att det var ju moget sagt. Han frågar mig då varför han inte är likadan mot resten av vår släkt, t.ex. vår moster. Simon frågar då vad deras moster har med saken att göra. Simons bror böjer sig då och försöker ta en jordnöt ur en skål, varefter Simon slår honom på händerna. Brodern som har blivit slagen på fingrarna efter att ha försökt ta en jordnöt ur en jordnötsskål börjar då sjunga en egenkomponerad låt varefter brodern som slagit honom på fingrarna, då säger åt sin bror att skämmer ut sig och att Simons bror inte kan göra så. Då tar brodern som precis har blivit slagen på fingrarna och därefter sjungit en egenkomponerad låt, upp olika exempel från han och hans brors barndom, varefter Simon svarar om han läst sig förlåtelsens kraft i Bibeln och borde ringa deras moster och fråga hur hon har det; att han borde tänka på sin frisyr och raka sig oftare, att han kanske borde tänka på att saker han säger om andra också gäller honom själv, att han borde tänka på de som har det värre än honom, att han borde vara tacksam att han tillhör en familj, där man respekterar en individ som drabbats av psykisk sjukdom och inte stöter bort honom; att han borde fråga sig hur han hade klarat sig utan vår familj; att han borde ha tätare kontakt med öppenvården, att jag redan vid födseln förstått att det aldrig skulle bli någonting av honom, att han inte själv tycker han är ganska patetisk, att han har en skäggvårta, att hans frisyr påminner om hur uteliggarna i Londons förorter, att han stinker fotsvett och borde tvätta sig, att han fixerar sig vid vissa personer som troligtvis tycker är ganska jobbig, att han påminner om en taliban i och det misogyna snack han har om vår moster, att han överdriver sina kognitiva problem värre än vad de är för att folk ska tycka synd om honom, att han har fått allting gratis och att jag därav är väldigt förbannad på honom, att han genom sina stora öron ser ut som en vingmutter, att han har en väldigt ful och bonnig dialekt, att om om han var ute bland vanligt folk skulle de tycka han var en stor fjant, att hans affekta beteende skrämmer barn. När han då lämnar rummet frågar jag då: ”Går du nu?” Därefter skickar jag ett email till honom på en bild med en smutsig diskborste på.

Utifrån de tankar jag haft senaste tiden, utifrån min egen roll som beteendevetare och min smak för unga tjejer, som jag förövrigt delar med skribenten Aron Flam; så beror det utifrån samma skäl som Flam i den frågan, att vi, liksom människan i stort kompenserar vårt lustbegär utifrån de misär vårt blickfång ligger nära. Människan söker lust rent djuriskt, och därav blir lusten kring de runt omkring sig, vilket i mitt fall blir de unga flickorna på min klinik, eftersom det är de enda få flickorna som är i mitt blickfång. Precis som urmänniskan som hela tiden försökte föra sina gener vidare, funkar samma för mig när jag ser unga tjejer på bussen. Man kan säga att det är samma att det är samma med Aron Flam; hans stora empatiska förhållningssätt går till unga flickor i Israel, som blir av olika skäl offer för knivdåd, vilket också då därav blir objektet på vad han blir kåt på.

Sitter och är helt förtvivlad; har gjort ett som jag tycker, otroligt fyndigt Facebookinlägg och har nu bara fått tre gillamarkerkingar för det. Nu har jag suttit framför datorn i fyra timmar och inga fler gillamarkeringar har kommit. Man ska väl vara kändis för att få folk som köper en som ska lära en sånt. Jag gör den typen av inlägg men ingen älskar mig för det. Jag kastar mig på sängen och jag sluter mina ögon och jag ser framför datalektionsrummet på min högstadieskola; jag än så länge inte lärt mig varken skriva med alla fingrarna på tangentbordet, som vi lärde oss redan på skrivmaskinslektionerna, eller därefter skriva och bara se skärmen och inte tangentbordet. Allting var ljusgrått då, med vissa små färgstråk. Minns ni omslaget på ”Barnens lexikon” med ljusgrått

omslag med teckning på barn på, med en regnbågslinje i kanten på bilden. Det var ju tiden innan regnbågen blev en homosymbol.

Jag ber om ursäkt för det jag sagt om Ukraina. Det som denna ursäkt går ut på är en stark skamkänsla inom mig och jag antar att den skammen är också adekvat med innebörden av uttalandet. Skammen går över min kropp, min mage, mina ben, mina fötter och mitt underliv. Det är som genom detta uttalande, så ser jag mig själv som tredje person; det är fruktansvärt och jag har svårt att se att det faktiskt är jag som gjort detta uttalande. Självklart är det en enorm skillnad på Afghanistan och Ukraina; att jag ens kunde göra denna jämförelse. Det tycks mig som om min personliga självömkan gått över till att projiceras ut i världspolitiken; Ack, denna leda! Det är väl typiskt av en individ som jag, som ständigt hör min klagan från mina patienter, slutligen står där och göra detta hånleende, och därefter säger den typen av världspolitiska uttalanden, jag i hög grad borde lämna över till experter och diplomater.

I ett klisterblock har jag klistrat in olika bilder på pojksnoppar och pojkrumpor. Jag tittar på bilderna och försöker på så vis få en bättre bild av mig själv. De moraliska frågorna kring detta bör säga; bilderna kommer från olika blöjreklamer och det inte jag, som gammal snuskgubbe, som varit framme med kameran. Det enda i den vägen jag gjort är att jag filmat småpojkar som juckar, och zoomat in skrevet på dem och sedan lagt upp videon på Facebook. Det jag känner inför bilderna med rumporna, är en känsla av sorg; jag känner att jag aldrig kan bli tagen på allvar och att de här bilderna representerar det. Jag är barnröven jag ser framför mig; en barnröv som en gång i tiden ville ut i världen och göra storverk, men som nu sitter vid växeln på akutpsyk och hör patienternas klagan. Vem lyssnar då på mig? Är ni så känslokall att ni inte kan ta emot en beteendevetares klagan. Netanyahu är nog pedofil. Förlåt, jag tar avstånd från det uttalandet.

Jag tar cykeln till Fridhemsplan. Biltrafiken är alltid kraftig här. Man får alltid svänga av inför bussarna som ska till Lilla Essingen. Jag stannar framför tunnelbaneingången och ser på marken en stomipåse och några fimpar. Sakta men säkert går jag bort mot bommarna, står med mitt tunnelbaneorder och går bort och stirrar på rulltrappan mot tunnelbanan; jag minns mitt pojkrum som barn, fullt med leksaker och Teenage Ninja Mutant Turlesplanscher på väggarna. Jag åker ner för rulltrappan och ser reklam för rakhyvlar; nere vid spåren finns det rullande reklambilder. Jag går bort till godisautomaten sätter in betalkortet för en Kit Kat. Sedan äter jag Kit Katen och funderar om jag ska ta in posten idag. Mitt skosnöre har gått upp så jag knyter det. Man hör att på rälsarna, att här kommer nästa tåg. En person står med huvudet vänt mot tåget. Jag ser upp och kastar hela hans kropp på spåret mot tåget.
Solen lyser och jag går ner mot havet. Jag ser en fyr, en kurort och en sandhög framför havet. Jag sparkar till skylten till kurorten, så den faller samman. Sedan går jag in på kurorten och stjäl en flaska handsprit.
Jag har tagit praktik som en barnpsykolog på en skola. En lärare har anmält att en barn varit bråkig på en skola; han har hamnat i bråk med en annan elev och en elevassistent har då satt naglarna i hans arm och pojken har då kallat elevassistent för ”jävla kärring”, så därför känner vi att vi måste ta tag i pojkens besvärliga affekta beteende, så vi sätter upp sju skolstolar, där jag sitter mitt emot barnet, där barnets föräldrar, samt tre lärare sitter, som en ring runt eleven. Lärarna förklarar sina besvär med eleven, medan jag på ett pedagogiskt sätt förklarar barnets beteende. Barnet börjar då förklara sig, men börjar sedan gråta, varav jag säger att det är bra, att barnet nu förstått att han gjort fel och avslutar då mötet.

Det är personalmöte med öppenteamet; vi har med en patient på mötet, för att han ska få insyn i vårt arbete. Eftersom vi vet att han inte kan skvallra, för att han därav kan få problem med Försäkringskassan, passar vi då på att släppa lös allt helvete vi har inom oss, och uttrycker rent rasistiska saker om muslimer, klagar på trängselskatten, drar skämt om romer, klagar på hur vi äcklas av feta människor, att homosexuella är onaturliga, klagar på att det är bara män som är flyktingar från krig och lämnar kvinnor och barn i kriget; säger att judiska barn omskärs utan bedövning, att pedofili är någonting normalt, drar upp vår klagan om våran egen barndom. Vi sitter sedan och stirrar på patientens nervösa beteende.

Vi har upptäckt att en patient har väldigt låg verklighetsuppfattning, så vi isolerar honom i ett år med en person som är senildement, en alkoholiserad förtidspensionerad polis som har delerium,

två äldre par som tycker livet har varit orättvist, en sverigedemokratisk bonde, någon polis som skjutit ihjäl en person, samt några medlemmar från Jehovas Vittne.
Man kan inte fastlägga ett sexualövergrepp på ett barn, eftersom barn inte. Lärt sig klockan och därav inte i en domstol och kan därav inte fastställa tid och datum. Redan på min tid fick man inte ha en sångare med gitarr som barn, så hur kan vi då begära att de som ställdes utanför grindarna en timme utanför grindarna som barn, behöva höra på sexuella övergrepp mot barn PÖ Enquist bar även skrivit hur man bytte bort barn i Norrland i början på 1950talet. Det enda man bör tala om är inhämtade kulturella drag som kommit in i det sexuella språkbruket på 80talet, eftersom det knyter ann till migrationspolitiken.

En vänskap jag har ljugit för en av mina patienter är min vänskap med Henning Mankell. Jag har träffat honom några gånger på Bokmässan och han tyckte mest jag var jobbig och efterhängsen. Nu vet jag att min prata om när han blev våldtagen av en pedofil igen, vilket jag tycker jag är jobbigt att lyssna på, så jag inleder samtalet med att säga ”Nu gör vi en tyst minut för Henning Mankell”. Sedan sätter jag igång att påpeka hans psykiska beteende.

Rasismen, eller rasmedvetenheten som jag brukar kalla den, uppstod i och med uppfinningen av spegeln; dessförinnan hade människan ingen bild av sin egen hudfärg mer än vad de kunde se utifrån synen på sina egna armar och ben, men i och med spegeln kunde man se även sitt eget ansikte. Jag har bjudit in en av mina patienter på fest och det sitter en annan gäst där och slår i bordet och skriker att han är ful och inte kunnat ligga på ett halvår, men blir sedan ledsen och säger”Så ni tycker inte jag är snygg?”, och vill då att vi säger det till honom, vilket vi också gör. Sedan går jag fram till min patient och säger: ”Säg nu att du är pedofil!” ”Jag är pedofil” ”Säg nu pedofil tre gånger om” ”Pedofil. Pedofil. Pedofil”

En sak jag inte förstår är varför Foucault krånglar till sina texter så man inte förstår? Förr skrev man krångligt för att kungen inte skulle förstå vad man sade för att kringgå censuren, men idag skriver man krångligt så att folk inte fattar, för att man vill verka förmer. Det är för antagligen för att vanligt folk på landsbygden inte ska förstå vad akademikerna i storstaden pratar om.
Om någon ser 10 000 kronor på ett bord, är det då Gud eller lagen som gör att man inte lägger den i egen ficka? Det är inte med sådana där konspirationsteorier om kopplingen mellan Västsvenska övningen 1986 och pedofili på svenska daghem; den typen har, och kommer aldrig förekomma. All form av våld är värre än all form av rasism, eftersom det man säger någon kanske kränker någon känslomässigt, men man dör inte av det. Jag sitter nu på en stol och blir avsugen av en tolvåring och sperman rinner ner på köksgolvet Hade något filmat detta hade det nästan varit som Twisted Sisters. Jag kan nog tycka att det är bättre om en artist tjänar pengar på rasistiska uttalanden än gänguppgörelser. En gång blev slagen på käften av en patient; det beror på att patienterna är rasister på oss som jobbar inom för att vi tjänar pengar än dem, men det kan de ha p.g.a. allt bidragsfusk.
Jag är förbannad på en gammal klasskamrat, så jag kopierar adressen till hans facebooksida och skickar den till kontaktformuläret till Irans regering, till Donald Trump, Joe Biden, Bolsonaro, Israels försvarsdepartement, Filippinernas regering; mentalsjukhus på Nya Zeeland, Makedonien, Bulgarien, Arizona, Kanada, Spanien, Italien, Schweiz och Argentina; till olika länders alkoholberoendeavdelningar, deras försvarsavdelning, toalettföretag i Turkiet och Indien, McDonald’s, Shell, Fox News, New York Times, filmbolag i Hollywood, gräsklippeförsäljare i Sydafrika, samt en lokal flygklubb.
Detta är inte alls så att Operation Ringfrost var någon sådan där vilseledaremanöver för polisen att för att ha sex med barn. Detta är ren lögn. Tror man det så är man som de där vaccinmotståndarna. Nu har jag skrivit tjugo förlåtmessengers till företag jag ofredat och skickat spam till. Till vissa av dem har jag även beskrivit samlag till och hur de och jag har sex med varandra. Folk som hävdar sin yttrandefrihet vill bara uppmärksamhet. De är som Arne Anka. Många av dem vill bara ligga och hamna i TV. Det känns som att de har någon slags idé’ som självförverkligande att vara elaka och utsätta andra människor för psykisk misshandel; att ju mer ond man är desto mer begåvad är man. Jag tror inte jag hade klarat mig i Dubai. Filmen ”Metropolis” med Fritz Lang visade främst hur det i NaziTyskland i koncentrationslägerna. Man kan säga att Sverige 2019 var lite grann som Sverige 1700-1720.
Vi på psykteamet har fått tag på en patients googlingar, som gått i tredje hand från någon som gjort dataintrång, genom dennes Facebook-konto; vi ser väldigt allvarligt på uppgiften, att han googlat att han vill mörda en pedofil, och att genom dessa googlingar uppvisat tecken på vag verklighetsförankring. Vi har därför använt oss ett avlyssningvertyg, att vi kan avläsa hans pennrörelser, så att vi kan läsa vad han skriver i sitt anteckningsblock.

Vi har satt in juridiska åtgärder på en patient, som vid ett flertal gånger ringt och skrikit i luren på akutpsyk, att han anser att vi skyddat en pedofil som har förgripit sig sexuellt på honom som barn. Vi anser däremot att det är han som är ond, eftersom han inte förstår vad sann vänskap är och att man alltid ställer upp för sina kompisar. Därav är han nog själv en ganska dålig kompis. Det bör vi nog råda bot på.

Min bror har fått ett eget boende. Jag ringer en dag på utan att fråga honom först, och frågar om jag får komma in. Jag går in i hans kök och drar lite i gardinerna, och säger att jag tycker de hänger lite snett. Sedan sätter mig och frågar hur det är med honom. Sedan säger jag, apropå någonting helt annat, att hans kompis blivit inlagd, vilket jag sett hur det är med honom. Han har försökt ta livet av sig. ”Tråkigt för honom”, säger jag då. Ja, jag har ju haft så himla mycket, städningen på huset blir ju aldrig klar, och sedan har morbror Hans ramlat och slagit sig igen. Min bror kan väl hälsa honom; det skulle han säkert bli glad för. Sedan frågar jag honom om han har tagit sina mediciner och om han har träffat sin flickvän på sista tiden. Sedan börjar jag prata om en dokumentär om våldtäkt jag hört på våldtäkt, om gruppvåldtäkt, och jag säger att han måste vara uppmärksam när jag pratar för att inte vara elak mot brottoffrena. Det här får vi nog ta upp med psykiatrin. Det känns som att han inte förstått de patriarkala strukturerna i samhället. Tänk på vår mor hur hon har haft det. Hon börjar bli gammal nu och kan snart inte klara sig själv.

Blåsgubben är det äckligaste som finns. Han borde torteras och stenas till döds. Jag har hand om en tjej som har ätstörningar och varje gång jag vill att hon ska spy, så visar jag ett foto framför henne med hans blåsiga ansikte, hans fula mustasch och sitt äckliga ansikte. Då springer hon hela vägen och spyr. ”Visa aldrig mer hans äckliga ansikte!”, skriker hon då. Jag funderar på hur stor Stefan Sauks kuk är och hur långt han kan dra fram sin förhud över ollonet? Gör han någonting mer nuförtiden än att köra runt i sin Audi och filma sig själv och lägga ut det på YouTube. Ibland brukar jag spela upp Stefan Sauks YouTube filmer på storbildsTVn i väntrummet på akutpsyk, så att patienterna kommer i ett mindre affekta beteenden när de ska prata med läkaren; det brukar ofta ge ett lyckat bemötande. En sak jag har lagt fram på teamet, är att tala om för våra patienter borde må bra att ha en del fobier och liknande; på samma sätt som att man kan vara filmad överallt, just därför att det alltid finns en potentiell risk att en gängskjutning eller terrordåd kan förekomma, bör vi också lägga in rationella skälen att ha någon form av en fobi; risken finns alltid att en hiss fastnar och att man blir kvar där tills man dör, man kan bli ihjälsbiten av en spindel eller orm och att stå ensam på ett torg kan leda till att man får en blixt i huvudet. Det finns även en ambulansförare i Varberg jag hatar och jag hatar honom just därför att han gått i lokaltidningen där och sagt han har Alzheimers. Detta är vedervärdigt att späka ut sin sjukdom, så att ska läsa där och känna sig mindre värda för att de inte har Alzheimers. Det kan av detta skapas en kultur bland de unga att medvetet förstöra sina hjärnor och få minnesluckor bara för att de vill bli som honom. Just av denna anledning hatar jag honom. Jag tänker ofta på min egen avföring. Vad jag vet har jag aldrig i hela mitt liv ätit en röd banan. Det kan vara väldigt bra att äta grisflott. Man går helt enkelt så att man tar lite späck man fått kvar när stekt rimmat fläsk eller bacon; sedan kokar man den med köttbuljong, så att man får något form av margarin, som man brer på smörgåsen, så man slipper att köpt dyrt smör i butiken.

Jag är förbannad på en patient, jag varit boendestöd för, så jag ringer och skriker i luren att jag har fotat hans lägenhet, för den är så fruktansvärt äcklig och har inte städat lägenheten; dessutom äger ju inte han lägenheten personligen utan bara hyr den. Jag säger åt honom att detta kommer få eftergifter, så senare på kvällen skickar jag en faktura till honom på 800 kronor. Tycker ni inte det är jobbigt att höra sina patienter gnälla och älta sin barndom? Jag skulle själv kunna klaga på när jag såg morbror Sven naken i duschen som barn. Man känner sig nog ompysslad när man inlagd på en psykavdelning; de får iofs en räkning på tusen kronor för en vecka här, men det väl vara värt med en veckas kalops och ägg och kaviar? Sedan är det så att våra patienter vill gärna känna sig märkvärdiga, och efteråt skryta om hur de sett hur isoleringscellen här ser ut. Att bli intagna här genom polisen är säkert någonting de tycker är extra häftigt. Våra patienter säger ibland saker som gör att man kan frånse maxdosen i FASS, som att de tror att deras dator fått dataintrång av en ekonomisk brottsling; ibland händer de att de dör av det, men det är enbart den mänskliga faktorn. Kommer ni ihåg när man som barn kastade kiselstenar och frågade hur många barn man skulle få som vuxen?
En läkare ska få kunna tafsa på sina patienter; han betalar ju deras sjukersättning och någon form av trivsel ska väl han kunna få på jobbet? Han kan även komma hem med blommor till deras gruppboenden och använda regionens ambulansbilar i sexuellt syfte. Det är ju ingen som tror vad en psykpatient säger ändå, så varför bry sig? Människor som sysslar med teater är fruktansvärda, framför allt de som gör sådan improvisationsteater i terapeutiskt syfte; de har inte förstått att

ingenting av vad varit med i barndomen är av någonting värde ändå, utan allting hänger på de kognitiva utfallen på deras beteenden. Många av våra patienter vi har inbillar sig att deras livshistoria är värre än vad den är, så de kan slippa ta tag i sina liv och sluta jobba. Ingenting säger heller att sexuella övergrepp i barndomen utlöser psykiska sjukdomar, utan mycket tyder på att det är medfött. Ett barn har ofta en livshistoria dock, som kan vara att de haft en snäll släkting som sedan blivit elak, varefter den psykiska sjukdomen uppstår när chocken går från en perfekt barndom till ett tillstånd är mindre perfekt. Psykiska sjukdomar kan också i chocken och skammen att man växt upp under fredstid och inte under Första eller Andra Världskriget. En annan sak, som kan utlösa psykiska sjukdomar, är när ett barn i tidig ålder vänjer sig vid ett visst form av psykiskt beteenden, och därav resten av livet, genom att man p.g.a. Dålig uppfostran och dalt, blivit kvar i detta beteende även i vuxen ålder; detta kan botas med arbetsträning och där patienten blir satt i gratis arbetskraft; att patienten inte får lön gör ingenting, för det är han inte värd ändå. Teater däremot är rent skadlig för patienten, eftersom han därav intar sig en megalonisk självuppfattning, där han inbillar sig vara förmer än vad han i själva verket är.

Två saker bör patienten hålla sig borta ifrån: Teater och sex; kombinationen av dessa saker gör saken ännu värre. Detta leder i hög grad till hallucinationer och vanföreställningar Man skulle rentav kunna tänka sig att man kastrerade patienterna och gjorde om dem till enucker. Går de runt med en löjlig elak min bör man även ta detta beaktning. Man bör fråga ut patienten om hans teater och tala om för honom, att han enbart har problem sig själv, och att lek tillhör barnlivet, vilket han är vuxen nu att lämna. Kanske blev han liten lillgammal som barn, och vill därför i vuxen ålder vara ett barn, och få dem kärlek av sin mamma, som han genom identetsökande i tonåren ville kasta sig ifrån. En patient som håller på med teater kan även skapa kognitiva problem av detta, som skapar verbala problem att utrycka sig på sociala medier; blir utfallet av detta för stark kan detta även leda till vredesmod, eftersom patienten lider av primitiva sätt att handska sina kognitiva förmågor och enbart kan försvara sig ilska och inte genom dialog. En patient som genom teater försökt omformulera sin livssituation skapar även beteenden, som svårigheter att stå still på samma ställe, och blir därav än mer avvikande i sitt beteende, vilket bidrar till bilden av honom som sjuk ökar, vilket i sig förvärrar hans eller hennes sjukdomstillstånd.

En patient som sysselsätter sig med teater, kan även övergå till andra former som stör hans beteendemönster, som rör viktuppgång eller även det motsatta, förlorad aptit. Det gäller att få patienten i ständig fysisk rörlighet, men inte genom ett sätt, som kan väcka känslan att vara förmer. En patient med vag verklighetsuppfattning, blir ofta illa omtyckt och kan därav skapa mer problem än vad han eller hon tidigare haft. Våra patienter har blivit psykiskt sjuka av att ha fått efterrätt på förskolan, fått tillgång till moonhopp på extragymnastiken i skolan, fått färgbilder i skolböcker och sedan fått den stora chocken av att bli arbetslösa, när de sedan går ur skolan. Därav vikten av vikten att de inte får någon lön, när de arbetstränar, eftersom de faktiskt måste för en gång skull måste lära sig att livet inte bara är att baka bullar i förskolelärarens kök, eller att se på Super 8filmer från Sri Lanka, med elefanter med rosa fläckar på snabeln. Har verkligen våra patienter haft det så dåligt? Ja, de kanske blivit sexuellt utnyttjade som barn, men de väl priset man får betala för att ha växt upp i en lyxtid i den tidens Sverige? Pedofilen levde upp i en tid då det bara fanns Anita och Televinken på TV, samt att alla som var i barnprogrammen på TV var med i porrfilm, så han ville bara kompensera sin dåliga barndom med barn. Jag tycker mina patienter faktiskt kan bjuda på det.

Jag tänker mig samhället som en enda stor familj; den omtanke och daglig uppassning, man fått på sin förskola som barn, med lagad mat och mellanmål varje dag, upplåter därifrån till ett samhällskontrakt man bör i vuxen ålder få betala tillbaks. Vad ska man ha för åtgärder för de som inte får tag i ett arbete då? Ja, här får vi väga nyttan mot onyttan; kanske vi kan utesluta dessa individer ur civilisationen helt och låta dessa individer leva i små hyddor i skogen, där de själva kan göra upp eld med flintastenar. Utrymmet de bor på blir dock bli begränsat, eftersom vi samtidigt inte vill störa ägarrätten. Kanske ett kalhygge? Sedan kan vi ta betalt av turister som fotar dem.

Jag är ju inte någon form av fascist eller så, men jag ser ändå våra patienter som lägre biologiskt stående, och har därför inte samma rätt, som vi andra samhällsmedborgare att visa vrede. En patient bör kunna ta kritik, om han gjort fel, men bör själv övas i olika andningsövningar, för att själv visa lågaffektivt beteende. Patienten förstår inte sina egna känslor och sina egna behov, och kan därav inte rent spontant bedöma sitt eget känsloregister, när han då ha rätt att visa vare vrede eller glädje; detta ligger helt i läkarens bedömning utifrån kognitiva beteendemönster. De vi har här

på öppenteamet som patienter är lite dummare än oss som jobbar här som skötare och läkare, därav är det vår plikt att alltid tala om patienten när han är för, men själv skrika åt hon när vi tycker han gjort fel. Enda gången vi kan visa oss lite undergivna patienten, är vi kallar honom”herrn”, i syfte att andra ska tycka synd om oss så att vi får en löneförhöjning.
Det finns ingenting som heter oidipuskomplex. Det är rent hittepå. Eftersom människans av sig själv är en systembyggande, utvecklas barnet av sig själv av olika klossövningar och liknande. Det är därför vi gör sådana här klossövningar med våra patienter. Det är som så att efter många av dem växt upp under historiens slut, är det lika intressant att prata om deras barndom, som att studera ett hårstrå på toalettsits; det finns ingenting intressant där att hämta och därav är det inte heller av något att prata om.
Jag hade en otäck dröm inatt. Jag drömde att socialministern Jakob Forsmed satte på mig i röven. Han stönade och flåsade och dreglade ner på min röv. Han sket även på sig och fes under sexualakten. Jag har även sista tiden haft sexuella vanföreställningar att åka ner till en kyrkogård i Skåne och ha sex med Lars Vilks lik. En sak vill jag fastställa: i ingenting tyder på att Katerina Janouch är psykiskt sjuk. Det är enbart en lögn som vissa kommer med att hon är så psykiskt sjuk att hon borde bli tvångsintagen och få dödlig dos på Olanzapin. Jag kan berätta nu vad det ryktet grundar sig på: Hon har sålt sex till en psykiskt sjuk man i Varberg, men är det helt plötsligt mannen det är synd om? Jag hör ju folk som jobbar här på avdelningen, som säger väldigt märkliga saker angående henne och hennes twitteranvändande; att man borde ta in henne på förhör, efter att skärmdumpar hennes inlägg, och anklaga henne för sexuellt ofredande, varefter man kör henne till isoleringscellen på Psyk. Jag är helt emot såna förslag.
Det gäller att i största möjliga mån få patienten att konstant infalla sig att han är sjuk. Varje form av distans för sin självkritik bör bekämpas; patienten är så att säg enbart ett objekt, utifrån subjektets ögon. Eftersom patienten är sjuk, är hans syn av samhället och hans blick på samhället sjuk, och bör därav betraktas i något form av löje. Sitter och tittar igenom lite foton, som jag tagit förra sommaren, på en patient som under hela sin semester från sin arbetsträning, satt och solade på en badstrand och åt strutglass; han tror tydligen att hela livet är en fest och bryr sig inte om att det är krig i världen. Men nu blir jag lite trött och ringer en escorttjej som ska suga av mig.

Håller på att läsa en av patients bloggar. Det är förfärligt att läsa hur han lägger ut sina vanföreställningar där, och jag undrar om man kunde kontakta regeringen, för att utreda om man skulle kunna göra ett undantag i tryckfrihetsförordningen, där vi inom vården även kan gå in och styra vad som skrivs på bloggar, så som vi nu göra på Facebook och Twitter. Rent logiskt kan jag tycka inom vården, hade kunnat gå igenom och sjukdomsbedömt i stort allting allt, som överhuvudtaget skrivs eller målat. Jag lärde mig ett nytt ord på TV idag: therIan. Det innebär att man identifierar sig om ett djur. Jag är nog therIan; jag minns hur jag som barn identifierade mig som en flodhäst och flöt runt i en flod i Afrika och visade betarna. Sedan har jag sett det rent problematiska i denna fixering av ett afrikanskt vattendjur, av mig som vit europe’. Jag blir väldigt arg på en patient, som jag är facebookvän med, för att han håller på och postar massa artiklar, med rubriker jag inte gillar. Jag orkar inte klicka på artiklarna och faktiskt läsa dem, för det är säkert bara dumheter ändå, så jag delar istället 50 memes på en timme, där jag ska förklara för min patient hur korkad han är och vilken foliehatt han är.
Sitter vid en badstrand och tittar ner i min mobiltelefon. Nästa gång någon behandlar mig illa! Vi är ju bägge delaktiga i brottet att vara människa. Jag som har pratat med så många intressanta människor. Dubbelgilla på detta inlägget. Funderar på att skicka iväg hudvårdsprodukter i någon annan människas namn; som om det nu vore någonting man kan älta i all evighet. Nu sitter jag på golvet på psyk i en ring med de andra. Vi kastar en boll till varandra och presenterar våra respektive namn. Ingen får dock säga någonting till varandra, utan vi sjunger Mora Träsklåtar ihop. ”Fader Abraham, Fader Abraham, fyra söner hade Abraham. Och så gjorde de såhär...” ”Vi kommer till en sjö. Vi kan inte gå över den”. Sedan har vi alla fruktstund.
Har idag tagit praktik på Migrationsverket, där jag mäter benstommen på ensamkommande flyktingbarn, för att därav kunna bedöma deras ålder. Det är ett spännande arbete och gör även vissa beteendeberäkningar, som vi antecknar och redovisar i en forskningsstudie. Sedan går vi och äter snabbmat med nudlar och tigerräkor. Vi hamnar i en diskussion om man ska säga chokladboll eller negerboll och om flyktingar ska gå i grundskolan tills de är arton. Vi lyssnar lyhört på varandras åsikter och tycker att vi kommer fram till en del intressanta slutsatser.

En patient talar om för mig att han tycker det är orättvist, att han som arbetstränar inte får samma lön, som de som är anställda, eller att han egentligen inte får någon lön alls. Jag håller då upp fyra utsträckta fingrar på ena handen, och gör ett klippgrepp med den andra handen och säger: ”Så

om man klipper mina fingrar såhär så blir det jämlikt?” Sedan skrattar jag åt honom, kallar honom för tönt och frågar honom om han inte kan gå och hämta en kopp kaffe. Sedan frågar jag honom om han med sin medicinska bedömning av sitt beteendemönster. Han har glömt sin medicinska bedömning av sitt beteendemönster och det är väl så typiskt honom att ha glömt det? Har han fyllt i frågorna? Det har han inte heller gjort. Jag säger till honom om han räknar ut vad han får ut efter skatt ihop med sitt bostadstillägg, får han ungefär lika mycket som en städerska som jobbar deltid och det är egentligen jättehögt betalt.

Jag är inne på Wasamuseet. Jag tycker om att vara här inne ibland. Lite stör jag mig på att informationstexterna även är på kinesiska, för det är bara här i Sverige man gör så, men jag är inte någon rasist för det. Jag stirrar på det stora skrovet på skeppet, med dess gallijonsfigur och frågar mig om jag inte ska ställa mig på bryggan på Djurgården istället och stirra ut på vattnet eller stirra ner i en vattenbrunn. Plötsligt hör jag ett samtal från några äldre herrar: ”Såg du på Uppdrag granskning igår? Såg du det? Den där utlänningen som kom in och gjorde inbrott? De släpper bara in massa jävla kriminella?” Jag stirrar upp och ser att det är en före detta avstängd TVpolis från TV 4, som stängdes av för att han kallade ensamkommande flyktingbarn för ”skäggbarn”. Vad gör han här? Jag sätter på mig hörlurarna och hör historien om hur Wasaskeppet sjönk. Längre bort i salen ser jag Janne Josefsson.
På sjukhuset psykiatriska avdelning. I musikbåset sitter en patient och fingrar på tangenterna på en keyboard och det låter förfärligt, så jag låser upp dörren och säger att det låter ungefär lika bra, som när jag själv brukar spela på pianot. Sedan frågar jag om han minns varför han är inlagd. Ja, för att han har namngivit kända människor han haft sex med. Jag svarar att de kanske inte tycker det är så roligt att han skriver det. Han svarar att han inte vet om det är sant eller ej. Jag svarar att om han inte vet det själv så är det nog inte så. Han svarar, på tal om någonting helt annat, att han är orolig p.g.a. sitt sjukdomstillstånd, för en gång när han ner mot city, så trodde han att måsarna var fjärrstyrda robotar. Jag svarar honom, att han inte alls behöver vara orolig för det, för vi har många patienter med den typen av vanföreställningar, men han får nog räkna med att vara kvar på avdelningen ett tag, med maxdos på medicinen. Han säger att han känner sig övervakad. Jag svarar då, att är det CIA då som övervakar honom?
En solstråle klyver upp rummet på fiket på Gamla Stan. Min Kaffe Latte har kallnat, men min kanelbulle går fortfarande att äta. Jag tänker på gårdagens promenad på båthamnen vid Lilla Essingen, när min bror plötsligt säger att vår morbror utsatte honom som barn för sexuella övergrepp som barn. Jag harklar mig och säger att det är fruktansvärda anklagelser han kommer med. ”Men det är sant!”, säger han då. Jag säger åt honom, att han borde ta upp detta med sin läkare, så kan han utreda vad som är sant och falskt. Han börjar då beskriva sexuella övergreppet i detalj, varav jag utropar att måste han prata om detta här och nu? Jag säger då att vi måste gå ut ur lokalen omedelbart. Min bror går framåt och stirrar ner i kullerstenarna, när jag frågar ut honom hur hans kontakt med öppenvården är, om han verkligen tar sina mediciner som han och han verkligen har rätt medicindos, för jag orkar verkligen inte höra på det här.
Min bror visade i tidig ålder upp beteenden, som kan verka störande; vid elva års ålder så brukade han läsa Kalle Anka liggandes på golvet, med röven uppåt så han sket hela vägen genom toaletten upp till toalettsitsen; så som vi skämdes över honom. Hans identitet blev sedan att han var en långskitare, vilket han menade var ett släktdrag. En skämde han ut familjen rejält, när han hamnade i bråk med några som sket fort, genom att de skrek mot varandra ”Bajsa snabbt!” ”Bajsa länge!”. Så som vi skämdes över honom då.
Min fars kompis barnbarn ska vara med på hans födelsedagsfirande, men vi ringer i förväg och förvarnar honom, att ifall han uppvisar ett alltför affekt beteende kommer han skrämma barnen. Firade sker i våra föräldrars hem och när han dyker upp ser vi alla föraktfull på honom. Min fars kompis barnbarn springer fram med olika skor och vi säger åt vår bror, att han inte visar tillräcklig aktning för vår mors hemarbete. Vi talar också om för honom att han är bortklemad och att vi alla skäms över honom.

Min fars kompis har precis ramlat med cykeln och skadat armen, så vi har en lite seans hemma, där vi genom voodoo, kan hjälpa henne att bli frisk igen. Först äter vi majsbullar med barnbestick, sedan singlar vi slant för att avgöra årsbestämningen och sedan leker vi med dockor, med trosor på, som ska beskriva händelseförloppet med cykeln och hur hon kan bli förbättringsvägen igen. Idag är jag barnpsykolog åt ett barn, som ska genomgå en KBTbehandling, för dess prydhet att vilja skyla sitt kön med ett badlakan när han byter om, så jag och kvinnan i öppevårdsteamet, ställer barnet framför honom när hon kissar och jag stirrar då in i hennes kön. Sedan ber vi honom gå upp för en kykotrappa, så han finner Gud.

En sak jag försöker lära ut åt våra psykpatienter, är att aldrig någonsin företräda dem själva, av det skäl av de fördomar det finns om psykiskt sjuka, varav de snarare blir en börda för dem själva, än en fördel. Vadsomhelst är bättre än dem själva. De ska heller inte nämna att de är psykiskt sjuka, och gör de det så ska de be om ursäkt för sig självaf, med tanke på alla psykrelaterade brott som sker i samhället.
En cykel står utanför Apoteket vid sjukhuset. Patienten har gått in för att handla sina mediciner. Jag har bett kassörskorna på Apoteket att dröja innan de ställer sig i kassan, så jag får tid över. Det rasslar i buskarna och ett löv blåser förbi stenplattorna på marken. Det är kolsvart ute. Jag tar fram en hammare ur väskan och slår med den sönder patientens cykels bromssystem.

- Pam skötare Simon, vad kan jag hjälpa till med?
- När jag var elva år gick jag upp med morgonstund till duschen och då sade min bror...
- Pam skötare Simon, vad kan jag hjälpa till med?
- ... att jag fått stånd för att jag skulle haft en sexdröm om en svart person med stora läppar
och...
- Var det ingenting annat så lägger jag på nu.
- Och då sade han...
- Då lägger jag på här.
Det finns ingenting som tyder på att Förintelsen någonsin ägt rum. Det är bara hittepå. Vi märker ju hur mycket våra patienter själva ljuger och fantiserar ihop. En gång när jag hade jour på psyk så ritade jag ett stort hakkors på väggen, så patienterna skulle förstå vem som bestämmer. Hitler var ganska bra ändå; han satte lite ordning och reda i såna som vi har här på avdelningen; det kan inte vara hur snällt och gulligt som helst. Jag ska nu ta Elon Musk i försvar: Det har hänt några gånger att jag bett mina patienter att skärpa sig, och då har de svarat med att lyfta högerarmen och svara ”Sieg Heil”, och därav har mina patienter exakt samma beteende som Musk; man kan inte hålla på och skylla ifrån sig att man är sjuk och att man är i underläge, för det är kulturrelativism. En ideologisk kullerbytta skulle man kunna säga, för om de verkligen vill bli integrerade i övriga samhället, måste ju deras beteende vara samma som vårat. Vi har en del pedofiler anställda inom kommunen, som är anställda just som pedofiler, i syfte att förgripa sig och traumatisera barn, så de hamnar i olika former av arbetsträning, så näringslivet i Stockholms stad slipper betala ut lön. Det är bra för marknaden.
Vi hade idag justitieminister Gunnar Strömmer på besök. Hans sexuella smak är barn i fångenskap. ”Mitt personliga ideal ligger någonstans av en blandning mellan Pinochet och Geijer”, sade han innan han ändtarmen på en treåring. Vi har låst fast en patient, som blivit sexuellt utnyttjad som barn, i en kundkoja och projicerar in i kojan olika former av barnporrfilmer, som hans förövare spelat in, för att han därav ska förstå att de här sexuella övergreppen är inget att tala om. En annan patient klagar på att han blev agad som barn, så vi tar tag honom i nackskinnet och trycker ner ansiktet i bajs och kastar ut honom på gården.
Min patient kommer in till mig på VPM: - Polisen åkte efter mig idag.
- Ja, de var bara ute och körde?
- Nej, de måste varit ute efter mig.
- Har du gjort någonting eller?
- Nej, men de kan varit ute efter mig ändå!
- Varför skulle de göra det?
- För att jag är annorlunda.
- Har du tagit dina mediciner som du ska?
- Varför undrar du det?
- Svara på frågan!
- Ja.
- Och du tror inte du behöver höja den?
- Varför det?
- Hardy gjort någonting? Hotat någon? Att skada någon eller dig själv? - Nej.
- Jag släpper inte dig härifrån förrän jag fått ett svar.
- Ja, det kanske jag har gjort.

- ”Kanske”?
- På en parkbänk på Sankt Eriksplan.
- På en parkbänk på Sankt Eriksplan.
- Kan jag gå nu?
- Nej, jag kan inte låta dig gå om du är en fara emot dig själv eller andra.
- Vad ska vi göra då?
- Vi får lägga in dig etttag.
- Lägg av!
- Ja, då får jag ringa polisen.
- Men.
- Ja, det här blir nog bra.
Jag är för både Hitler, Netanyahu och Putin, eftersom alla tre av dem bombar sjukhus. Biden var också bra eftersom han skickade vapen till Israel. Trump är inte hel fel han heller.

Det är mycket folk som trängs på tunnelbanestationen idag. På skärmarna står det att tåget kommer om fem minuter; det är ändå två minuter försent. Mitt emot är en reklamaffisch för flygresor.se . Jag hör hur tunnelebanetåget sakta kör genom tunneln. Folk trängs. Jag hör röster bakom mig: ”Gör du det idag, Joel?” ”Ja, jag måste fan göra det” Jag ställer mig och stirrar mot tunnelbanan. Vi trängs. Tåget rullar fram och jag plötsligt två händer på mig som kastar mig framför tåget.

Han var den bäste.

tisdag 28 oktober 2025

Beteendevetaren 2

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Rapportera otillåten användning