Yuppien

 Poolen breder ut sig med utsikt över Östersjön. Nils ligger och tittar ut över tallarna som står framför skärgården. Han funderar på om han behöver ta upp för skatteverket, om sina intäkter på börsen, när det plingar i telefonen: ”De har hängt ut Christian på Facebook, vem ska jag kontakta för att tysta?”. Nils frös till; våldtäktsmän och mördare kunde man hänga ut, men Nils vän Christian var av den sexuella och kriminella typ en människa inte kunde rå för, så Nils messade tillbaks: ”Snacka med Roger. Han brukar fixa sånt”. Nils tittade tittade ut över öarna och måsarna som flög förbi och förfasade sig över samtiden, full av sprängningar och våldsdåd, där det fanns människor, som hade det fokuseringen på att hänga ut människor, som bara hade en viss fallenhet, med ett annat typ av förhållningssätt till barn; folk som gjorde så fick väl inte riksbanken att falla?  De skapades väl inga krig av det? Inte skapade det väl en större otrygghet i samhället i stort, förutom dessa barn som blev drabbade av det? Om jag köper en säck potatis, finns det då inga ruttna exemplar av säcken i den då? Påverkar det resultatet av säcken i övrigt? Nils sippade på sin Dry Martini och förfasades av samhällets förfall.

Nils tyckte det var för mycket Jante i Sverige. Att så fort någon började tjänade pengar, så stod alla där och var avundsjuka; de förstod inte, menade Nils, att det var såna som Nils som lyfte upp det här landet. När Nils var tonåring på 80talet brukade han stoppa ner de fattiga barnen i toalettstolen; han ansåg det fanns en mer självklar roll i Sverige då, där man lätt kunde se storleken på en individ med storleken på hans plånbok; han ansåg att efter 90talet så hade det där bara blivit krångligt med massa begrepp, som man ändå inte kunde förstå. Nils ville ju inte att fattiga människor bara skulle dö, för de kunde ju användas i produktionen.