”Jag tror ingen kommer tro dig ändå. Äh! De är ungar. De kommer inte komma ihåg det. Tänk inte på det. Det bästa är att inte prata om det - då blir det bara ännu värre. De vet inte vad det är ändå. Glöm det. Prata inte med någon om det. Han kommer bli av med jobbet. Ingen tror på dem ändå. Jag vill faktiskt att vi håller tyst om det. Jag känner hans mamma. Hur fan ska det se ut om folk får reda på det? Vi får anslag om kommunen. Jag tycker vi håller tyst. Det är inte säkert att de far illa av det. De kanske t.o.m. gillar det. Ja, inte vet jag? Vad skulle någon tjäna på att det kom fram? Är det dåligt då att någon kör ambulans? Han räddar liv! ”

Catrin tar in mig i lekrummet. Hon sätter för en madrass för öppningen ut mot lekrummet på daghemmet så att någon av förskolelärarna inte ska se oss. Vem har sagt åt henne att göra det? Vi ligger nakna mot varandra. Jag är fem år och hon är sju. Hon tar tag i min penis och försöker få in den. Den har inte styv. Hon säger åt mig att penisen ska vara styv. Men vänta nu? Nu minns jag Sofia säga detta. Övergreppen måste pågått i flera veckors tid. Sade inte Sanna på krogen 2000 att de hade en knullklubb på dagis och satte upp en pennstump mot väggen och penetrerade mot den.  Men det var lögn. Varför ville hon skydda gärningsmannen?

Av vilka skäl kan man aldrig förlåta en pedofil? Av det enkla skälet att det samhälle vi lever i aldrig förlåter dess brottsoffer. Vi fostras i andan att tiga om det, talar vi om det kan man bli verbalt eller fysiskt bestraffad; sexualbrottsoffret får därigenom förneka en stor del av sin barndom och därav även en stor del av dess eget liv. Om den i alltför hög grad talar om övergreppet stöter gruppen och samhället ut individen. Och det är utefter detta man förväntas förlåta pedofiler?

Jag har oklara minnesbilder från barndomen med händelser jag knappt minns. Att jag står i duschrummet på simhallen och gnider in mug i rosa duschtvål från väggen. Att jag sitter i rummet jämte bastun. Att jag går ut från duschen mot simhallen och att någon säger något.